Effekten av fysisk träning på hälsan

Det är känt att många människor, som ofta och lätt får förkylning, blir friskare efter att de börjat träna och härda sig systematiskt. Samtidigt är det ett faktum att träningen kan leda till både positiva och negativa konsekvenser för hälsan. Tre fjärdedelar av dem som motionerar regelbundet blir ofta förkylda. Upp till hälften av alla elitidrottare får regelbundet förkylningar oavsett hur och var de idrottar (inom-, utomhus eller i en pool). Det är fastställt att ju bättre en idrottare är, desto större risk har han att bli förkyld och desto svårare och längre blir idrottaren sjuk. Större fysiska belastningar sliter på kroppen.

Men en lång fysisk aktivitet förbättrar inte heller hälsan. I Frankrike gjordes en undersökning av 76.600 personer över 60 år, som besökte idrottsanläggningar. Ett överraskande resultat var att personerna i undersökningen inte förbättrade sin hälsa. Anledningen till det var inte en viss typ av träning, utan det var den låga fysiska belastningen.

Ett flertal studier har visat ett paraboliskt samband mellan nivån på en persons dagliga träning och ohälsotalet (Figur 1).

Figur 1

Både den låga och den höga aktivitetsnivån ökar risken för sjukdomar. Ett stillasittande liv kan orsaka hjärtsjukdomar, nervskador, gastrointestinala sjukdomar och också andra sjukdomar. Det kan leda till muskel-, ben- och broskförändringar. Brist på motion leder till irritabilitet och ångest och minskar t ex koncentrationsförmågan.

En alltför aktiv livsstil (inklusive hård träning och tävling) orsakar en markant stress som kan leda till överansträngning och utmattning. Den vanligaste orsaken till detta är att en person som vill uppnå sinaträningsmål mycket snabbt, kraftigt ökar belastningen på sin kropp. Mot bakgrund av en modern livsstil med dess psyko-emotionella överbelastning leder sådana förhastade åtgärder till att motverka sitt syfte och inte bara när man idrottar professionellt, utan också i varje aktivitet där den fysiska ansträngningen överstiger kroppens förmåga. Särskild försiktighet bör iakttas hos växande barn och ungdomar.

Människor som utövar intensiv idrottsverksamhet betalar ett högt pris för sin anpassning till stress. Fysisk överansträngning sliter faktiskt på alla organ och system i kroppen, samt kan ge uppkomst av sjukdomar och tidig och plötslig död.

Således, praktisk och vetenskaplig erfarenhet visar att både överskott och brist på träning påverkar kroppen negativt. Endast optimal fysisk belastning förbättrar hälsan, leder till glädje, sänker spänningen och förbättrar det psykiska tillståndet.

Men hur vet vi var denna optimala träningsnivå ligger?

Det finns tre huvudsakliga metoder. Den första bygger på en mediumnivå av ansträngning för grupper av människor som är indelade i kön, ålder och så vidare. Dessa nivåer av ansträngning har använts i decennier och är fortfarande standard för olika kulturer. Japanerna betraktar t ex 10.000 steg per dag som en lämplig norm, medan det för finländarna är 500 km skidåkning per säsong som gäller. Däremot tar sådana normer inte hänsyn till individuella variationer eller livsstil. Sådana standarder kan endast användas som en riktlinje.

Den andra metoden syftar till att uppnå maximal förbättring av hälsan. Men eftersom det finns många definitioner av begreppet ”hälsa”, är detta sätt för allmän och inte särskilt praktisk.

Den mest utbredda metoden bygger på specifika, fysiologiska riktlinjer för puls, blodtryck, blodets sammansättning osv. Ett index över den optimala belastningen bestäms av särskilda värden som nås av dessa parametrar under eller efter träning. Men det är fortfarande problematiskt, p g a att det är svårt att identifiera i vilken utsträckning de riktlinjerna tillgodoser kroppens behov och förmågor. Denna metod tar liten hänsyn till individuella variationer. Den normala pulsfrekvensen för vissa människor är t ex 65 slag per minut. För andra är det 85 eller ännu högre. Dessutom reagerar alla olika på belastningen.

Så det största problemet med att välja den optimala träningen, är att det är mycket individuellt och beror på en persons förmågor och livsstil. En enskild planering brukar inte ta hänsyn till alla faktorer som krävs. Sökandet efter den optimala träningsnivån, genom trial-and-error-metoden till att snabbt uppnå fastställda mål leder inte till något resultat.

Nu är det möjligt att identifiera den optimala träningsnivån, genom att utvärdera dynamiken av förändringarna i kroppens funktionella tillstånd med hjälp av ett digitalt komplex ”OMEGA-M”. Detta möjliggör hänsyn till de individuella variationerna när man planerar den optimala träningsnivån. Detta är snabbaste vägen till hälsoförbättring och psykoemotionellt välbefinnande.

Men frågan uppstår: om vi kan hitta den optimala träningsnivån med hjälp av ”OMEGA-M”, varför behövs då ”Evig Vår” och ”Phoenix”? Vilken roll har då ”Evig Vår” och ”Phoenix” växtbaserade örtblandningar? Denna effekt presenteras grafiskt som en prickad linje i figur 2 (förhållandet mellan sjukdomsfall och fysisk ansträngning, som visas som en heldragen linje, jämförbar med figur 1).

Med ”Evig Vår” och ”Phoenix” växtbaserade örtblandningar, minskar sannolikheten för sjukdomsuppkomst genom att vidga gränserna för tillåtna fysiska belastningar. Med hjälp av ”Evig Vår” och ”Phoenix” örtblandningar, når Du Ditt önskade mål om bättre hälsa mycket snabbare!

Figur 2